Vad händer just NU?

Vad står på JUST NU i mitt liv då? Något helt nytt och spännande faktiskt! Något som jag aldrig föreställt mig var något för mig och som inte alls funnits i tanken tidigare ens ligger nu väldigt nära i tiden.

Om 9 dagar ska jag ställa mig på scen i minimalt med kläder för att visa upp min kropp inför domare och publik. Jo så är det! Jag ska tävla på Luciapokalen.
Disciplinen jag ska tävla i heter Classic Bodybuilding. Till skillnad från ”vanlig” bodybuilding har man en viktgräns att klara i förhållande till sin längd. Man kan alltså inte vara hur stor som helst utan man ska hålla en klassisk fysik, vara vältränad och väldefinierad och kunna visa upp sin kropp på ett bra sätt, enkelt förklarat.

Men hur kommer nu detta sig? Varför Bodybuilding? Varför Nu? 

Jag har fått en hel del frågor på sistone gällande just detta. Om det är min första tävling, om det är något jag planerat länge osv. Så det är lika bra att jag försöker mig på en förklaring här också.

Så här är det! Jag har styrketränat i cirka 20 år. Inte med målet att stå på en scen en vacker dag utan för att bli stor och stark. Hyffsat stor och stark i varje fall. Nu har jag ju inte BARA hållit på med gymmet alla dessa år. Då hade jag säkert kunnat vara monster-stor vid detta laget. Det har blivit en hel del annat under åren som gjort det nästan omöjligt att bibehålla massan jag byggt på mig.

Jag fick t.ex för mig att jag skulle bli bäst i Taekwondo en gång i tiden och la en ”massa” tid på detta. Periodvis så kostade detta mig just ”massa”. Ett antal år på elit nivå blev det och under dessa år gick jag upp och ner i vikt, ca 15kg varje år, ner och upp igen. Som en yoyo ungefär fast lite mer upp än ner. Tänk om man bara byggt muskler istället då? Fast då hade jag ju å andra sidan inte kunnat stoltsera med ett SM guld som var mitt mål med satsningen, och som jag knep 2011.







 
För 3 år sedan skadade jag ryggen och blev mer eller mindre tvungen att sluta helt med Taekwondon en period.
Tre diskar i ryggen gav upp, varav en tryckte så hårt mot nerverna att jag inte längre kunde lyfta ena benet från golvet. Ett halvår tog det att läka bort skadan och jag gjorde ett par gästspel då för att känna efter vad jag kunde köra på klubben men det kändes inte helt bra i kroppen. Gymmet kändes säkrare och jag kände att även om jag kunde köra Taekwondo på motionsnivå nu så var det riktigt knäckande när man varit bäst i Sverige en gång.
Jag bestämde mig för att ge byggandet en ärlig chans istället. Inget mer viktpendlande där jag brände muskler. Viktnedgång, visst, men en mycket mer kontrollerad sådan var jag intresserad utav i så fall.

Min vikt var en av anledningarna till att min rygg gav upp. Jag vägde ca 120kg vid det tillfället, hade dåliga skor på fötterna (en katt hade varit inne i vår hall och gjort sina behov i mina nyare skor med bra dämning), hade en ryggsäck med laptop på ryggen och sprang hem från stan efter att jag fått ett SMS från en av mina elever som påminde mig om att jag skulle hålla träning om 30 minuter på klubben. Jag kom hem, kom ner på klubben i tid, höll mitt pass men när jag kom hem o var färdigduschad hade diskarna i ryggen gett upp.

Jag gick ner ett par kilon under läkningsprocessen men var inte riktigt klar att göra några större förändringar viktmässigt riktigt då, även om jag hade mått bra av det. Sommaren 2015 blev det ändring.
Det var egentligen Anders Lundgren som är välkänd inom byggarvärlden som gjorde att jag kom på andra tankar. Vi två var ute och åt på restaurang, buffé, och han bara skrattade åt mina portioner. Jag hade tydligen noll koll. Han skulle minsann hjälpa mig om jag ville. Anders jobbar med just att hjälpa folk i form, sådana hopplösa fall som mig till och med, och sagt och gjort bestämde vi att jag skulle minsann börja äta rätt för mina mål. Äntligen skulle det bli ordning och reda på byggningen! Anders fick helt enkelt bli min coach!
Min första period, med nytt tänk, blev inte att gå ner i vikt utan att lägga på mig mer massa för ett bättre utgångsläge innan vi plockade bort fett. Vikten gick alltså upp under hösten istället och jag slutade någonstans runt 124kg. Det kändes bra i kroppen. Jag var inte välsvarvad direkt men jag kände mig stor.
En liten nackdel var att trodde jag skulle dö på natten. Jag fick sömnapné, andningsstopp, vilket är vanligt vid hög kroppsvikt. Inte bara de riktigt kraftigt överviktiga som får det tydligen. Jag var livrädd och började googla och såg att det var vanligt i Amerika bland toppidrottsmän, typ amerikanska fotbollsspelare, att de dog i sömnen i 30 års åldern, just p.g.a. att de hade för mycket massa. Shit! Men jag vill ju vara stor. En period där jag i princip satt upp och sov fick det bli. Detta minskade trycket på lungorna och jag fick sova i princip hela nätterna.

Kroppsvikt på bilden 121kg och på väg uppåt.

Ungefär här någonstans bestämdes det att vi skulle plocka bort vikt i form av fett från kroppen för att se den där massan jag lagt på. Det kändes ju hemskt välkommet med tanke på mina ”problem” med andningen på natten. Kosten lades om och målet var en långsam viktnedgång tills en bättre form började anas.

Resultat Cellkuren

Under denna perioden körde både jag och frugan även en ”cellkur”, en slags utrensning på en månad (28dagar), som skulle göra kroppen mer optimal för uppgiften. Uppgiften att fortsätta ner sen under hela våren. På dessa dagar tappade jag 6,5kg och en jäkla massa "onödiga" centimeter runt kroppen.

Aldrig förr har jag fått så bra resultat som med ett riktigt kostschema. Visst har jag vetat att kosten är A och O men man har som sagt inte haft riktigt koll på det där man stoppar i sig. När jag skött mina "deff-perioder" själv har jag tappat alldeles för mycket massa.
Nu med Anders hjälp gick vikten ner som den skulle, kroppen blev bättre och bättre men sen ställdes så frågan. Var det inte dags att skruva upp målet an aning undrade Anders? Tävling? Va? Tävla i bodybuilding? Så fort frugan hörde ordet tävling visste hon att jag skulle nappa. Jag ÄR tävlingsmänniska, och just nu hade jag lagt allt annat bakom mig.
Ett klart mål med min träning, inte bara ”jag ska bygga” eller ”jag ska deffa”. Ett datum där mitt livs bästa form skulle infinna sig. Klart jag ska köra tävlingsdiet och se hur långt jag kommer. Om inget annat blir det en tävling mot mig själv. Att pressa mig själv att komma i mitt livs form.

Sagt och gjort. Vi kör!